Ibland räcker tiden inte till

Det finns inte en enda dag som jag inte kämpar för att allt ska bli bra igen, inte en enda dag. Men ibland blir det för mycket och då orkar jag inte längre. Ibland bryter jag ihop och får panikångest och bara vill dö igen. Men jag kämpar verkligen. Jag försöker bygga upp allt det som jag tappat bort och försummat på vägen.
Men när du säger så där så är jag rädd att allt ska bli som förut, att jag ska må som jag gjorde då. Varför kan du inte uppskatta att jag bryr mig och försöker. Jag har tagit till mig varenda ord du sagt och försöker leva precis så som du vill. Snälla se inte bara allt som är negativt med mig. Tala inte bara om allt jag gör dåligt. Prata inte bakom ryggen på mig. Skratta inte bakom ryggen på mig. Och tyck om mig för den jag är, inte för den du vill att jag ska vara för då behöver du inte tycka om mig alls. Är det så, ja då behöver vi inte bo under samma tak.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0