Är ikväll förundrad över att jag klarade att bo själv så länge som jag gjorde. Jag har vant mig vid att ha sex andra personer och tre katter här hemma så nu tränger tystnaden på när jag vandrar omkring här i min ensamhet i en alldeles för stor lägenhet. Fördriver tiden med idol och försöker tänka positiva tankar men minnen från förr vill hela tiden leta sig fram. Har varit nära tårar hela kvällen men det börjar lätta nu.
Jag känner för min älskade Jenny som går igenom en tuff tid nu, jag önskar att det fanns nått jag kunde göra för att minska smärtan men jag kan bara tala om igen att jag finns och att jag bryr mig.

Bloggen har mer eller mindre legat på is en period nu, men det har varit så himla mycket att göra. Med skola, jobb och mitt sociala nätverk så finns alltid nått att roa sig med. Men jag vill skriva nu, jag behöver det. Jag vill skriva om saker som inte betyder nått och jag vill skriva om saker som känns ända in i själen.

Jag är tillbaka, jag mår bra och jag har så himla mycket tankar och känslor och en del av dem kommer jag dela med er. En bråkdel, men det får ni nöja er med. Nu ska jag åter socialisera mig med mig själv och min tv innan jag hittar sängen. Snart är ännu en fredag till ända och i morgon tar vi nya tag. Lot's of love ♥