Jag kan för allt i världen inte förstå mig på kvinnor som gör allt för sina män. Vi lever i ett relativt jämställt samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter. Varför väljer då kvinnor att underkasta sig sina män, låta sig bli nedvärderad utav någon man ska bli älskad och uppskattad utav.
Jag kan förstå om man är kär och vill göra något extra för den man älskar men tillslut så kommer vardagen ikapp. Är det då meningen att kvinnan ska diska, tvätta, städa och laga mat? Är hushållet kvinnans plats i samhället? Ska kvinnan bara finnas där medan mannen arbetar, tjänar pengar och fattar beslut? Är det okej att en man har sex med olika kvinnor men om en tjej gör det samma blir hon kallad hora, slampa osv? Och vart går gränsen mellan att vara ett offer för ojämställdhet och att ha tagit ett eget val?!
(Självklart är det helt okej att leva som en tradionell "hemmafru" om det nu är något man själv valt, så missförstå mig inte nu.)
Men vi lever på 2000-talet och jag vägrar låta mig bli behandlad illa. Jag är en stark ung kvinna med många ambitioner. Den dagen jag träffar en man vet jag precis hur jag vill ha det. Jag vill arbeta. Jag vill att min blivande man också är hemma med barnen, det ska delas på hushållssysslorna. Och självfallet kommer jag fatta mina egna beslut. I min värld finns inget som heter "jag gör allt för min man". Inte en chans. Jag gör precis det jag vill, av kärlek och av egen vilja. Men verkligen inte för att någon säger åt mig vad jag ska göra.