Idag är det farsdag, grattis! De andra ska till farmor och farfar idag och jag skulle egentligen följt med men jag har lite annat att styra med så jag stannar nog hemma istället.

Jag vet inte hur jag ska berätta det här. Jag skrev ett brev, men jag vet inte. Man kan ju inte bara lämna ett brev liksom. Men jag vet inte om jag klarar av att se dig i ögonen när jag gör dig besviken ännu en gång. Sjävliskt kanske, men jag är så förvirrad. Hur kommer ni reagera. Besvikelse så klart. Inte arga, bara besvikna. Varför kan ni inte bara slå till mig?

Jag är rädd, rädd för att någon ska bryta sig in i min fristad. Beröva mig min frihit och komma för nära. Jag är rädd för dig, men jag tror jag är lite rädd för mig också. Vart tog jag vägen, och vart ska jag nu?