Jag stänger av alla sinnen, har glömt hur man skrattar, gråter, jag har glömt bort hur man känner. Det du gjort gör mig så orolig och jag har återigen börjar bry mig mer om andra än om mig. Du vet ju att jag älskar dig, hur kunde det bli såhär, hur kunde du bli som jag?!
Jag känner mig bedövad, förlamad innifrån och ut. Vet inte längre hur jag gör, vet inte hur jag är så det bara blir. Min dröm är att kunna skratta igen, ni vet från hjärtat. Sådär så man får ont i magen och ont i käkarna och man kan bara inte sluta för att allt bara är så hysteriskt roligt. Så vill jag känna igen, men jag tror jag har glömt bort hur man gör.