I natt har jag sovit. Och sovit. Och sovit lite till. Guuud vad skönt säger jag bara, behövde verkligen det efter en vecka med nästan ingen sömn alls.
Tyvärr är det inte lika kul att vakna. Möttes av ett brev i hallen. Känner att nu är det slut. Jag har hamnat på en plats där jag inte hör hemma men jag kan inte ta mig härifrån. Jag behöver hjälp, men hur ska man få det när man inte vågar att be om det. Jag vill inte mer, jag ångrar hela min existens. Hmm, och allt detta för ett brev..? Då är det illa.

Klockan tickar i väg och jag har fortfarande inte tagit mig upp ur sängen. Magen kurrar, jag måste duscha och sminka till mig lite. Dricka en kopp kaffe så jag vaknar. Städa lite. Sedan blir det jobb 15-20. Jag ska bara orka ta mig upp ur sängen, vilket verkar vara svårare än vanligt idag.