Ramlade in på den här bloggen nyss. Jag får ont i hjärtat och önskar att jag hittat hit för ett halvår sen. Kanske hade allt sett annorlunda ut då.

Alla mår vi dåligt ibland. Men det är en stor skillnad på att ha en dålig dag och vara sjuk i depression. Jag vet själv hur det är när hela ens värld kretsar kring hur man ska överleva sig själv. Att hela tiden tycka illa om sig själv och allt man tar sig för. Jag vet hur det är när ens högsta önskan är att inte vilja leva mer, att bara ge upp.
När man har kommit dit så går det bara neråt. Aldrig hade jag varit här idag om det inte vore för min underbara familj och vänner. Om mamma inte hade räckt mig luren och sagt 'ring' så hade jag aldrig ringt det där samtalet som var så viktigt för hela min existens.
Vad jag vill få fram är att ni måste ta vara på era älskade. Bry er om och fråga hur de mår. Ta er tid att lyssna. Och våga hjälpa till trots att de inte bett om hjälp, för ibland behövs det.
Tänk alltid positiva tankar om er själva. Beröm dig själv för minst en sak du har gjort under dagen innan du somnar. Titta dig i spegeln och säg högt 'vad vacker jag är'. Det kanske låter som en kliché men det hjälper faktiskt. Och le! Leenden sprids. Jag ska börja le redan nu och imorgon kväll när jag går och lägger mig så hoppas jag att hela världen ler. Där har ni en utmaning kära läsare! Puss och Godnatt!