För tre år sedan så firade vi påsk i ett härligt vinterlandskap i Norge. Nu sitter jag och tänker tillbaka på mitt jobb, mitt hem, mina vänner, min norska "familj". Alla promenader i snödrivorna, att sitta på en klippa vid fjorden och äta glass i solen. Att bada om sommaren med utsikt över snötäckta berg. Att fira 17e maj med vänner och familj eller all god mat. Eller bara att ta sig ett glas på Tangenten, att sitta på terassen på ett café och se ut över vattnet och båtarna. Jag längtar efter lugnet och harmonin. Jag vill känna känslan av att komma bort och komma hem på samma gång. Så främmande men ändå så hemma.
Nu är frågan, ska jag våga chansa eller ska jag ta det säkra före det osäkra? Här får ni ett par bilder så ni också får njuta lite;