Jag har kämpat så länge, jag har försökt så länge men va fan har man för det!??

Har varit på strålande humör hela dagen och så kommer man hem och då försvinner allt på en sekund. Det bara slår emot en, som ett slag på käften och jag bara bryter ihop. Det tjuter i öronen, det svartnar för ögonen, jag kan inte andas, kallsvettas och tror jag ska svimma. Så länge ni påminner mig om det förflutna så kommer jag att sitta fast där. Framtidsplaner och studier och gud vet vad, JAG SKITER I!!! När allt det här kommer tillbaka, jaa då vill jag bara dö igen! FAN att allt kan förstöras så fort!!!