Så här mådde jag för ett år sedan:
Jag låser in mig drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla
saker som jag bojkottar och jag duckar för alla speglar och blundar
så hårt jag kan och försöker glömma men hur kan man glömma sig själv?
och jag vet att andra har det värre men hur kan man känna sig så här grå?

Åh kom ta med mig kom ta med mig ut inatt
dit ingen känner mig och vet vem jag är och vad jag gjort förut
Åh snälla låt mig byta liv för en natt

Jag är rädd, rädd för att någon ska bryta sig in i min fristad. Beröva mig min frihit och komma för nära. Jag är rädd för dig, men jag tror jag är lite rädd för mig också. Vart tog jag vägen, och vart ska jag nu?

Just nu tänker jag tillbaka och är oerhört stolt över att jag har kommit såhär långt, att må så bra som jag gör. Jag lyckas med mig själv och livet. Jag tar inte stormsteg, jag går sakta men säkert och jag är på god väg att hitta mig själv igen. Snart är jag precis så som jag var innan jag blev precis sådär som jag inte vill vara. Love life! ♥